Maria Martina Harms-Aalto är född i Helsingfors i juni 1963. Hon flyttade från Tölö med sin familj (mamma Joan (Edelmann), pappa Björn-H. och bror Robin) till Grankulla sommaren 1971. Där gick hon i skola och tog också studenten 1982.
Hon studerade svensk litteratur, nordiska språk och pedagogik och blev färdig med studierna 1991. Under hela studietiden arbetade hon som reporter först på Radio Mellannyland och senare på Aktuellt/ Yles svenska nyheter. Under studietiden bodde hon åter i huvudstaden och det var också då hon träffade sin blivande äkta man Johan Aalto, då jur.stud, idag advokat .
Under studietiden föddes också Antonia (1989), idag gymnasist. Barnaskaran har vuxit till fyra. Jannika (1992), Alexandra (1993) och Andreas (1998) är alla skolelever.
Lokalt engagemang
1992 gick flyttlasset tillbaka till hemknutarna i Grankulla där lokalengagemanget inleddes med arbetet för att starta en lekskola för de barn som inte fick plats i stadens daghem.
Som obunden satt hon med i stadens bildningsnämnd under två perioder och det var också som obunden hon valdes in i stadsfullmäktige första gången.
-Att vara obunden var viktigt för mig så länge jag var anställd av Rundradion och verkade som journalist. Det rådde nog aldrig någon tvekan om vilket som var mitt parti – även om jag också har varit starkt kritisk till sfp många gånger, säger hon.
Efter halva perioden valdes hon till gruppordförande och tog då steget ut och skrev in sig i partiet.
Svenska frågor och bortglömda rötterna
-Sfp är fortfarande en folkrörelse – inte bara ett parti. I och med att de svenska frågorna inte drivs av någon annan när det verkligen gäller så är valet lätt för den som vill att Finland ska vara tvåspråkigt. Däremot har jag saknat partiets borgerliga rötter under de senaste åren – som om det inte skulle vara riktigt rumsrent att påminna om de värden och värderingar som ändå står flertalet sfp-väljare nära.
-Vi behöver förstå att det bara är individens initiativ och företagsamhet som får hjulen att rulla, och den förståelsen måste kunna omsättas i politiska beslut.
Det finns i dagens Finland en utbredd konsensus om att alla solidariskt deltar i samhällsbygget via beskattningen och det är grunden för ett gott samhällsbygge och all den välfärd som bekostas av oss alla. Men andelen som var och en avstår måste vara skälig och välmotiverad, annars undergrävs vårt bygge.
Idag är hon medlem i stadsstyrelsen vilket ger ökande insikter i kommunal förvaltning och kommunalt beslutsfattande.
-Det går ju inte alltid så snabbt… men jag har lärt mig att också acceptera demokratins långsamhet, den är en garant för att vi politiker inte använder vår makt fel.
I den nu aktuella kommunreformen har Martina starkt talat för ökat samarbete i huvudstadsregionen, men konstant avvisat tvångförfaranden.
-Helsingfors agerande när det gäller västra Sibbo är oacceptabelt helt oberoende av vad man tycker om hur Sibbo borde ha utvecklats under de senaste 25 åren! Och så länge Grankulla står stadigt på egna fötter finns det ingen orsak för oss att ge avkall på vår självständighet. Vi utgör en sällsynt fungerande kommun i rätt ideal skala. Att storlek automatiskt skulle ge överlägsna fördelar är en myt. Först måste man veta vad man vill ha
Insikter och enorma utmaningar
Under studietiden arbetade Martina några somrar i Österbotten, på Vasabladets redaktion. Den erfarenheten har hon haft både nytta och glädje av senare:
-Jag fick en handfast lektion i hur stort Svenskfinland är, och hur olika vissa frågor ter sig beroende på från vilket perspektiv man tittar. Jag insåg dilemmat i att tillhöra en minoritet vars främsta, ibland enda, sammanhållande faktor är språket. Att verkligheten vid en dikesren på riksåttan är annan än vid Tre Smeder eller Gallträsks stränder. Den insikten var guld värd när jag, både överraskad och glad valdes till ordförande för Finlands svenska Marthaförbund 1997.
Det var en tid (1997-2005) som kännetecknades av ett stort förnyelse- och reformbehov – och där också det mesta av behoven faktiskt tillgodosågs. Idag är förbundet och dess elvatusen medlemmar förknippade med initiativförmåga, samhällsengagemang och nya idéer och får nya medlemmar i alla åldrar. Marthor får som alltid – respekt, nu också i offentligheten.
-Att få leda en omvälvning är nog det mest betydelsefulla jag har gjort. Men det kräver att man på allvar vågar fråga vad som ska bevaras och vad som kan undvaras. Den frågan skulle också sfp behöva ställa sig självt.
-Jag bär marthornas stora guldmärke och mitt hedersmedlemskap med både glädje och ödmjukhet. Man åstadkommer inget ensam i en folkrörelse – men tillsammans och med massor av energi kan man faktiskt bli delaktig i ett mindre mirakel!
Under rubriken ”Sagt och tänkt” finns en del texter som publicerats under Martinas tid som marthaordförande.
Samhällets ryggrad
Det är också medborgarsamhället som får Martinas puls att börja slå snabbare.
-Också här finns det ju samma mått av individens initiativ, säger hon. Medborgarsamhället är ryggraden och i de timmar och år av självuppoffrande arbete som utförs i alla våra organisationer finns en stor del av samhällets själ. Vi kommer, bland annat på grund av landets åldersstruktur, att lära oss att på ett helt nytt sätt ta tillvara den reserv som medborgarsamhället utgör. Dessutom är de viktiga också för en språklig minoritet; här får man vara den man är och tala sitt eget språk!
Martina Harms-Aalto har också en konstnärlig ådra. Den kommer främst till uttryck genom sången. Hon kommer ut med sin andra skiva – psalmskivan ”Himmel” under hösten 2006. Tidigare har hon gett ut CD:n ”Så vill jag bli” (2003) och senast sommaren 2005 turnerade hon i ett antal kyrkor. Den minnesgode kommer ihåg sånggruppen Octopus där Martina var med. Också Lyran hör till de korporationer som står Martinas hjärta nära.
Livssyn
Martina har en kristen livssyn. Från tiden i de då sammanslagna församlingarna Esbo och Grankullas ungdomsarbete fick hon med sig en tro och en värdegrund som utgör fundamentet för henne.
-Vi talar alldeles för lite om vår livssyn i vår kultur, säger hon. För mig har det varit viktigt att man också i kyrkan får ställa svåra frågor. Jag ställer mig mycket frågande till den sortens fundamentala kristendom som ägnar mer tid åt att fördöma andra än till att bygga upp sig själv och jag tror att kyrkan, liksom så många andra, har att ta ställning till vad som ska vara kärnverksamhet och hur man ska samla skarorna. Men jag bär på en grundförtröstan, det vi ges som uppgift kommer vi att få krafter till.
Maria Martina Harms-Aalto
född i Hfors 27.6 1963
Student från Gymnasiet Grankulla samskola 1982
Fil.mag. Helsingfors Universitet 1991 (svensk litteratur, nordiska språk, pedagogik)
Redaktör vid Aktuellt/ Svenska Yle 1991 – 2004
Kommunikationschef vid SFP 2004-2005
Frilansredaktör
Ordförande för Finlands svenska Marthaförbund 1997-2005
Medlem i Grankulla stadsfullmäktige 2000-
i Grankulla stadsstyrelse 2004-
i delegationen för Stiftelsen för Åbo Akademi 2001-
i styrelsen för Svenska kulturfonden 2002-2005
i styrelsen för Lisi Wahls stiftelse
i styrelsen för Hufvudstadsbladet Ab 2005-
Årets Martha 1995
Hedersmedlem av Marthaförbundet 2005
Skrifter:
Upp att söka framtiden – Lyran 50 år (red) 1996
Smartha Tips (red) 1999
CD-inspelningar:
Så vill jag bli, 2003
Himmel, 2006
Familj:
Gift med advokat Johan Aalto
Barn: Antonia 1989, Jannika 1992, Alexandra 1993, Andreas 1998