Under rubriken "Morgondagens ledarskap" kommer du här att kunna läsa inlägg av skribenter som har en sak gemensamt: de har ett engagemang och ett samhällsintresse, och de har synpunkter på vad morgondagens Finland behöver.

Martin Granholm: 

Vem leder det långa perspektivet?
När vi mer eller mindre dagligen läser om dramatiska händelser i vår omgivning refereras det ofta till förändringar i omgivningen. Det kan gälla nedläggningar av fabriker, arbetsplatser som flyttar till Kina eller en kommuns ekonomiska problem. Jag har på senare tid oftare och oftare ställt mig frågan, hur ser dessa åtgärder ut i ett längre perspektiv? Min infallsvinkel är av historiska skäl näringslivets, företagsledarens..
” Vår omgivning har förändrats, för att säkerställa företagets och dess anställdas framtid måste vi göra det och det ” läser vi ofta. När jag läser dessa notiser är min ena reaktion att dessa kortsiktiga åtgärder är nödvändiga om också smärtsamma och kräver starkt ledarskap av beslutsfattaren vem det än är.Min andra reaktion är en undran ifall beslutsfattaren och hans eller hennes omgivning i beslutsfattandet har diskuterat det längre perspektivet, vilka kan skenarierna vara några decennier framåt. De kortsiktiga åtgärderna är nödvändiga för att överleva en kris men att ”business” inte deltar i en mera perspektivinriktad diskussion, publikt, ser jag som ett tecken på att ledarskapet nu är uttryckligen inriktat på de ack så nödvändiga korta perspektivet, låt oss säga tre till fem år och att man inte riktigt orkar se längre. Det finns en risk att detta märks i organisationerna och blir en motivationsnedsättande faktor. Man tappar greppet. Känner sig inte som ett vinnande lag när signalerna om framtiden saknas.
 
 
Hur har jag fått denna uppfattning? Jag har i mina förtroendeuppdrag i bl.a. globaliseringsprojekt och internationella organisationer träffat och diskuterat med en mängd olika organisationer och sammanslutningar. Det kan t.ex ha rört sig om företagens samhällsansvar och diskussionspartnern har varit en medborgarorganisation. Då har min reaktion ofta varit att man inte har olika åsikt om sakfrågan men har helt olika tidsperspektiv, det uppstår ett tidsmässigt tomrum mellan aktörerna, en grå zon där ingen riktigt finns i dag. Den skapar dock motsättningar. Min uppfattning är att den som tar sig in i denna zon och diskuterar det längre perspektivet kommer att mest påverka förändringen i den omgivning som jag hänvisade till inledningsvis. Min uppfattning är , tyvärr, att andra samhällspåverkare än ”business” just nu är snabbare på väg in i denna zon. Detta är en av orsakerna till att protektionismen i internationell handel inte minskar, att WTO processen har svårigheter o.s.v. Min konklusion är därför att politiken i framtiden påverkar företagandets spelregler mera, inte mindre, än i dag. Detta är en utmaning för näringslivet att aktivera sig i samhällsdebatten och för att vi i framtiden skall ha företagsledare och politiska ledare som behärskar både det korta och långa perspektivet – samtidigt. Vi har ett viktigt riksdagsval framför oss.
 
Martin Granholm

Nina Colliander-Nyman:

Kvinnornas tid är här!
 
Nu är det många som har sagt det: morgondagens ledare är en kvinna. Man kunde lika gärna säga att morgondagens ledare ska ha egenskaper som traditionellt setts som kvinnliga. En god ledare är lyhörd, öppen för diskussion, empatisk, lyssnande och ändå – precis som en god mor – handlingskraftig, beslutsam, vis, rättvis och – kärleksfull. En god ledare kan också skratta – både åt sig själv och andra. En god ledare besitter ett stort mått ödmjukhet och en god ledare inser också att varje handling har konsekvenser. Därför är alla beslut viktiga, också - och inte minst – de små besluten.
Morgondagens ledare har alltså många egenskaper som liknar den goda moderns. Med detta inte sagt att alla borde besitta ovannämnda egenskaper för att kunna räkna sig som goda kvinnor/mödrar eller ledare – men jag tror faktiskt att begreppet moderlighet säger ganska mycket om morgondagens ledare.
Alla är medvetna om att politiken och affärslivet idag är väldigt präglat av maskulinitet; av maskulina värderingar och maktstrukturer. Vad som nu behövs är balans, en kvinnlig motpol. Världen står inför stora och fundamentala förändringar. Gamla sanningar omvärderas, vi kommer att bli tvungna att ta ställning i många svåra frågor, såväl politiska, ekonomiska som ekologiska och det kommer att behövas ett stort mått vishet för att de rätta besluten ska kunna fattas. En vishet som ser till människan och inte enbart till ekonomisk vinning. Till det här tror jag att det behövs kvinnokraft.
 
 
 
 
Hur kommer vi då därhän? Genom att skapa förutsättningar för kvinnor att leda på sitt eget sätt och inte på männens villkor; genom att uppmuntra kvinnor både till moderskap och ledarskap, genom att helt enkelt uppskatta och utnyttja all den enorma, delvis uppdämda kvinnoenergi som bara väntar på att tas i användning. Det är kvinnorna som kommer att förändra världen..
 
Nina Colliander-Nyman
journalist
Grankulla
 
 
 

Staffan Kurtén:

Självledarskap

Självledarskap som tema är gammalt även om termen kanske är ny. Människan har alltid sökt harmoni och balans med sig själv och sin omgivning. Människan har även alltid strävat efter framgång och sökt sina gränser, velat lämna sina spår i världen. I arbetslivet utsätts vi idag konstant för ett duggregn av krav och förväntningar. Människor tröttar ut sig då de inte känner till sina gränser eller inte vågar rita upp dem. Människor blir stressade då känslan av kontroll över det egna arbetslivet är svag.

Och tvärtom. Många undersökningar visar att bäst klarar sig de människor (speciellt i ledande ställning) som har en god självkännedom och integritet, samtidigt som de genuint beaktar andra människor. ”Känn dig själv”, lärde oss redan Oraklet i Delfi.
Ofta förblir de egna funderingarna kring självkännedom och självledarskap just bara detta – funderingar. Vi saknar ofta hjälpmedel för en mera systematisk begrundan och för att överföra de egna tankarna och förväntningarna till konkret handling. Men tankemodeller kan lånas från företagsledarskapets värld. Vilken är min mission, min vision och min strategi för att uppnå det jag vill. Och, framför allt, vet jag vad jag vill?
 
Det blir som att läsa en karta: man måste veta var man är (självkännedom) och vart man vill komma (hurdan man vill bli). Först därefter kan man tänka på de praktiska stegen på vägen.
Vilken angreppsvinkel vi än väljer, är det viktigt att förstå att när vi strävar efter framgång och lycka räcker det inte med att vi joggar regelbundet eller går på terapi.
 
Ofta börjar man idag ledarskapsutvecklingen i företagsvärlden genom att förbättra färdigheterna till självledarskap. Först när man kan leda sig själv kan man framgångsrikt leda andra människor. Att föregå med gott exempel är fortfarande en viktig, kanske den viktigaste delen av ett gott ledarskap.

Ett gott självledarskap är därmed i alla tre parters intressen i arbetslivet – individens, hans/hennes chefs och arbetsgivarens/företagets

 
Staffan Kurtén, seniorpartner, HRM Partners ab

Berth Sundström:

Karisma behövs i politiken

Jag har haft fördelen att få jobba tillsammans med många politiker inom sfp och med många framstående och mindre framstående personer från andra partier. Med en bakgrund som riksdagsgruppens sekreterare, som ministermedarbetare och senast som partisekreterare för Sfp tror jag mej ha en viss uppfattning om vad som krävs av en person för att vara framgångsrik i sitt uppdrag som riksdagsman och minister.

Utan omsvep kan jag säga att alla sfp-riksdagskvinnor och -män som jag lärt känna varit ambitiösa, ärliga och flitiga i sitt jobb. Dom har trott på sitt uppdrag och visat vilja att verkligen göra sitt bästa. De har haft olika erfarenheter i bagaget och därmed helt olika förutsättningar att vara framgångsrika i praktiken.  En del har haft lättare att komma framåt och vinna understöd för sina synpunkter, andra har haft det jobbigare. Jag är helt övertygad om att skillnaden mellan framgång och "problem" inte ligger enbart i substantiellt kunnande.

Den sociala begåvningen, även kallad samarbetsförmåga, betyder mycket mer än man ofta tror. I politiken får man nämligen ingenting till stånd ensam. Och stöd enbart från de egna leden och närstående krafter inom riksdagen räcker inte långt. I sista hand gäller det att få en tillräckligt stor majoritet bakom sig när beslut skall fattas.

Sfp:s ställning som regeringsparti har dessutom ställt helt egna krav som inte skall glömmas bort. Jag vill gärna framhålla att jag vill att sfp skall fortsätta som regeringsparti också efter valet. Som gruppmedlem i ett regeringsparti gäller det att främst genom sitt eget parti försöka påverka linjedragningarna inom regeringen för att sen stöda regeringen kollektivt när propositioner blir till lagar i riksdagen. I det mönstret passar det inte in att populistiskt skrika och gå mot strömmen som en sentida Veikko Vennamo. – Så har tyvärr många samlingspartister nu blivit tvungna att uppföra sig, med eller mot sin vilja, men det hör till spelets regler.

Vilka egenskaper ska då en sfp-parlamentariker från Nyland besitta, för att föra fram VÅR sak på ett framgångsrikt sätt? För det första skall en parlamentariker vara kunnig, ambitiös och ärlig. Men det räcker inte.

För att få stöd inom politiken krävs också charm och utstrålning. Det behövs för att bli vald och det krävs för att hävda sig inom en grupp på ett empatiskt sätt. Dessutom krävs det vilja att påverka och en tro på att vi kan skapa ett bättre samhälle. För att säga det rent ut tycker jag att Martina har just de egenskaper som jag vill att min riksdagskvinna har. Jag har jobbat tillsammans med henne och jag vet att hon är kunnig och kan vara tillräckligt envis när det behövs. Och så har hon helt enkelt en naturlig utstrålning.

Vi behöver betydligt mera karisma inom Sfp - för att hålla ställningarna och för vinna nya framgångar.

Berth Sundström
Direktör för samhällskontakter

Nina Björkman-Nystén:

Den största synden - att göra inget

Den största synden är att ingenting göra – eller som Henrik Gröhn skriver tidigare här i Tankesmedjan - ”Nobody made a greater mistake than he who did nothing, because he
could only do a little”.

Det börjar dra ihop sig till valaktiviteter på allvar, i vissa
diskussioner märker man intresse och engagemang. Annonser förekommer
allt oftare, valtillställningar ordnas här och där. Utmärkt. Men en stor
del, kanske största delen av oss, följer med det hela ganska oberörda -
också det måste vara tillåtet. Ändå hoppas jag att riktigt många bidrar
ens lite till att det skall bli mera liv och rörelse kring
valbegivenheterna, att diskussioner skall föras, kring köksbord,
cafébord, i valstugor, i massmedierna, överallt. Kanske någon som inte
har för vana att dela ut broschyrer kunde tänka sig att ta en liten bunt
valmaterial för någon duglig kandidat och dela ut i det närmaste
grannskapet. Ingen kan vara säker på att få just den egna favoriten på
en säker stol på Arkadiabacken, men det är bra och viktigt för partiet
och alla kandidater, för demokratin i landet, att möjligast många engagerar sig i det förestående riksdagsvalet.

Och framför allt:  det är bokstavligen livsviktigt att alla använder sin rätt att rösta! Det är inget stort besvär att rösta, inget stort arbete - förhoppningsvis förstår alla vikten av att ens göra något alldeles lite för vår gemensamma sak, om det nu råkar sig så att krafterna inte räcker till för större insatser.

Nina Björkman-Nystén

Johan "JJ" Johansson:

Morgondagens ledare - en harmonisk ledare

Vi är alla ledare i någon bemärkelse; på jobbet, i hemmet, i föreningen, bland vännerna. Livet bygger på att kunna leda; att analysera, fatta beslut och verkställa. Det kan vara fråga om en nyinvestering i företaget eller att ordna en middag för sina vänner. Processen skall alltid ledas av någon.

Morgondagens ledare är en harmonisk, dynamisk ledare som har den rätta balansen mellan familjen, jobbet, vännerna och fritidsintressen. Morgondagens kompletta ledare kan inte och får inte var strebern som jobbar 12-14 h per dygn utan socialt umgänge eller verklighetsförankring. En ledare skall nämligen kunna förstå sina medarbetares prioriteringar och värderingar.

Morgondagen ledare ifrågasätter aldrig frånvarodagar pga av sjuka barn eller lika lön för lika arbete. Likaledes så vet morgondagens ledare att medarbetarnas och ens egen allmänna fysiska och psykiska kondition är A och O för att kunna bilda ett vinnande team.


Jag vill ha flera ledare som ser sina medarbetare ur ett helhetsperspektiv. Som värdesätter en sund balans mellan den professionella medarbetaren och den aktiva familjemedlemmen. Med sådana ledare och medarbetare kan vi garantera Finlands konkurrenskraft långt in i framtiden.


Johan ”JJ” Johansson


Barita Rosenström:

Ledarskap i samspel

Arbetslivets färdigheter har sin grogrund i livets färdigheter. Ledaren med
det stora jaget och den perfekta bakgrunden blir liten i den sekunden det
krävs samspel. Förmågan till samspel växer och formas i hemmet, i skolan
och i samband med fritidsaktiviteter. Vi finlandssvenskar skall värna om
vårt aktiva föreningsliv. Vi skall sjunga i kör! Vi ska spela i samma lag!
Vi skall vara bra tillsammans!

Vi lär oss alltså att arbeta tillsammans, att utse ledare och att bli
ledare. Vi lär oss att ha makt, att fatta beslut. Morgondagens ledare
behöver ödmjukhet inför sitt lag och inför nya situationer. Arbetslivets
förändringar är snabba och tvära. Det i sin tur innebär att våra mänskliga
färdigheter är det bästa bagaget.

Sällan är ansvaret så stort, som när det gäller att anställa personal.
Ansvar inför företaget, organisationen, den anställda, övriga personalen
och dig själv. Allt bör klaffa. Meriterna är välformulerade. Nya trendenser
dyker upp. "Jag är stolt pappa till Pelle ,2 år". Hah! Ett mänskligt drag!?

Kan någon dupera mig i en anställningssituation? Är jag tillräckligt på
min vakt som chef? Var kan jag se ledaregenskaper och talanger för
samarbete? Vad har den arbetssökande gjort som ung? Heureka! Föreningsliv
och lagsporter har nästan alltid varit utslagsgivande.

Inom familjen för jag en förtvivlad kamp om huruvida döttrarnas lagsport på
VM-nivå hör hemma i CV:n eller inte. Vänta bara, en vacker dag...

Barita Rosenström

Anita Paulig:

Morgondagens ledare är en kvinna

Är det enbart politiskt koketteri, ett sammanträffande eller ett sant intresse att både politiker och personer i ledande position i näringslivet just nu, i dessa dagar stiger fram och efterlyser mera kvinnor för styrelseuppdrag och chefsposter?

Varför just nu, vad är det som gör tiden mogen?

Kvinnors agerande i, vad det än gäller, men framför allt beslutsfattande och ledarskap har alltid fungerat på intuition och emotionell intelligens. Emotionell intelligens är en viktig och hittills underskattad form av intelligens.Den emotionella intelligensen är också en viktig del av den sociala kompetensen.

Emotionell intelligens är förmågan att identifiera och hantera emotioner hos sig själv och andra. Kvinnor har generellt större emotionell intelligens än män.

Jorma Ollila säger att kvinnor är bättre ledare än män, bättre på att delegera, mera lyhörda för sina underordnade. Behövs det en Jorma Ollila för att berätta detta? Allt detta har vi alltid vetat. Flickor klarar sig bättre i skolan, flere kvinnor än män studerar vid universitet och högskolor, men varför syns inte dessa kvinnor i beslutsprocessen, i den akademiska världen och i näringslivet?

Behövs det verkligen könskvoter för att sålla fram dessa redan existerande förträffliga kvinnor? Eller har diskussionen om könskvoter haft samma effekt som könskvoteringen och vi är redan mera uppmärksamma på detta missförhållande?

Jag önskar att prestationsmåtten vore de samma för kvinnor som för män. I dagens läge måste kvinnor jobba mer än män för att nå samma position. Med flere kvinnliga ledare kan vi även råda bot på detta.

Till listan på alla de egenskaper som en god ledare bör besitta vill jag tillägga den emotionella intelligensen med hög prioritet. Alla chefer och ledare behöver den förmågan för att kunna förstå och anpassa sig till andra.

Anita Paulig, Grankulla


Philip Aminoff:

Morgondagens ledarskap är värderingsbaserat

Morgondagens värld är annorlunda än den vi lever i idag. Varken i ekonomiskt eller ideellt hänseende domineras den längre av ’väst’. Nya maktcentra har vuxit fram med olika och delvis konkurrerande agendor. Välståndet och kunskapsnivån i världen har omfördelats i svindlande takt. Rikedomen i tidigare utvecklingsländer har blivit påtaglig genom industriövertaganden i väst och merparten av hela världens högskolestuderande finns i Asien.

Dagens ledare i väst är teknokrater och utvecklingsidealister. De har hjälpt oss uppnå ett aldrig tidigare skådat materiellt välstånd. De är vissa i sin övertygelse att utvecklingen för oss framåt och uppåt. Som de ser världen måste väst visserligen anpassa sig till en ekonomisk och demografisk förändring, men världen kommer nog att bli som ’vi’, bara vi tar rätta beslut och vägleder de andra. De ser världen utvecklas mot en välmående allians av demokratiska rättsstater där alla minoriteter behandlas med vederbörlig respekt och förståelse.

Morgondagens ledare kommer att se bortom västs illusion. De ser att världen inte alls utvecklas åt något visst predestinerat håll, utan genomgår en fundamental brytning; en brytning som visserligen ger stora möjligheter, men också medför stora risker. Framförallt ser de att världen inte alls håller på att bli som ’vi’. De ser istället en allt klarare tendens i världens nya maktcentra att göra sig oberoende, på egen värdegrund och med prioritet för egna intressen. De ser ett återuppvaknande av värderingar som utgår från den starkares rätt.

I förändringarnas virrvarr återupptäcker morgondagens ledare gamla visdomar. De ser att ett gott samhälle som sporrar och vårdar kan blomstra ekonomiskt under gynnsamma yttre omständigheter. Men de ser också att en ökning i det materiella välståndet inte automatiskt garanterar att samhället utvecklas åt ett gott håll. Därför, i en tid när allt flera beslut tas uttryckligen och enbart i det materiella välståndets namn, återgår morgondagens ledare till de mest grundläggande värderingarna i västerlandets samhällsbygge: respekten för individen, rättsskyddet och maktfördelningen mellan de demokratiska institutionerna.

Jag hoppas att de gör det snart..


Philip Aminoff, Helsingfors


Henrik Gröhn:

”Nobody made a greater mistake than he who did nothing, because he could only do a little”

Citatet är lånat från gräsrotsmiljörörelsen “ETT SKRÄP OM DAGEN”, som citerar den engelske filosofen och tänkaren Edmund Burke, som levde under slutet av 1700-talet. Grundproblemet när det gäller individen i förhållandet till samhället och den omgivande världen, tycks alltså vara lika aktuell idag som för 250 år sedan.

Jag har under hösten i två olika sammanhang fått belägg på att Burkes tankar ännu är aktuella. Det första fick jag under en föreläsning av framtidsforskaren Pirjo Ståhle om förändring och förnyelse i en globaliserad värld. Hon konstaterade att världen lever mellan två tidsåldrar Informationssamhället, som började på 70-talet, kommer att övergå i Nätverkssamhället ,som anses börja om ca. femton år. Kännetecknande för I-samhället är ”Mera och bättre, med mindre” men framtidens samhälle kommer att erbjuda ”Mer annat och på ett annat sätt”.

Individens roll som den som förändrar och gör något kommer att bli allt viktigare och här spelar innovationsförmågan och nytänkandet en stor roll. Ståhle anser att dom största hindren för att individen skall göra nya innovationer är tre:

- oförmågan att ta initiativ

- oförmågan att ta risker

- oviljan att ta ansvar för sin egen förmåga


Känner vi igen oss?

Den andra bekräftelsen på att Burkes tankar är aktuella, fick jag då jag såg Al Gores tankeväckande film om global uppvärmning och dess följder ”An Inconvenient Truth” – en obekväm sanning. Gore lyckas under sin presentation om utvecklingen i världen, få oss alla att inse att det är faktiskt du och jag som bär ansvar för hur det går för vår jord. Nyckeln ligger i att individen gör något åt sin privata energikonsumtion.


Det trista i sammanhanget är ju att vi vet att den förra vicepresidenten Al Gore förlorade presidentposten i valet mot George Bush – trots att han fick fler röster! Där hade ju väljarna faktiskt gjort något. Man måste alltså göra ännu mera.


Henrik Gröhn, Borgå

 

Georg Ehrnrooth : 

Kan välfärdssamhället överleva?
 
 
Finländarna blir allt äldre, en allt mindre del av befolkningen deltar i arbetslivet, allt flera behöver vård och vården blir dyrare. Hur skall vi finansiera denna oundvikliga utveckling? Är det möjligt, eller kommer välståndet att urholkas, pensionerna att sjunka och vården att försämras? Det enkla svaret är att vi måste ha en hög skattenivå, det vill säga att de allt färre korna skall mjölkas allt hårdare.
 
Lösningen är nog inte så enkel, en av förutsättningarna för att bibehålla välfärdsstaten, är att vi utnyttjar den krympande arbetskraften bättre. Detta kan ske främst genom en ökad livstidsarbetsinsats. Vi bör komma tidigare ut i arbetslivet och pensionsåldern bör höjas. Möjligen kommer vi att bli tvungna att öka årsarbetstiden. Jag tror att dessa förändringar kan genomföras utan att försämra livskvaliteten för oss finländare. Man behöver inte studera tills man närmar sig 30, eller gå i pension före man fyllt 60,och det finns också meningsfulla uppgifter för äldre personer, uppgifter som gör att  också personer i högre ålder kan fortsätta att vara en del av den arbetsgemenskap som är så viktig för oss.
För att få till stånd en dylik förändrig och för att höja vår internationellt sett mycket låga sysselsättningsgrad krävs dock åtminstone följande förändringar:
 
För det första måste vi ändra på våra attityder och inse att också äldre personer kan vara goda och nyttiga arbetstagare. Ungdomen i all ära, men erfarenhet är också en värdefull egenskap.
 
För det andra måste vi kunna skapa arbetsplatser för denna ökande arbetsinsats. Och dessa arbetsplatser bör framförallt skapas inom den öppna sektorn. Detta kräver att vi målmedvetet stöder företagande i alla dess former. Vi måste kontinuerligt skapa nya företag i stället för dem som försvinner som en följd av den teknologiska utvecklingen och globaliseringen. Det kommer inte att vara en enkel process. Vi finländare är bland de sämsta i EU på att skapa nya företag. Detta beror säkert på byråkratin, höga skatter och brist på finansiering. Problem som politikerna bör ta sig an, skatterna bör sänkas och inte höjas och byråkratin bör minskas.
 
Men problemet ligger också i våra värderingar. Vi är mycket riskaverta. Trygghet är ett av våra viktigaste mål och företagande betyder risktagande. Den som misslyckas blir lätt stämplad och har svårt att komma tillbaka. I en del andra mera riskbenägna kulturer, som gynnar företagande, ser man ett misslyckande som en erfarenhet som är nyttig. Likaså har en alltför långt förd strävan till jämlikhet gjort att man ofta ser snett på den som lyckas.
 
Finland har varit bra på att anpassa sig och jag tror att vi också nu har alla möjligheter att bevara vår levnadsstandard och välfärdssamhället, men det kräver att våra politiker och opinionsbildare går i spetsen för förändringarna och arbetar för att förändra de attityder som bromsar utvecklingen. 
 
 

Christel Raunio:

Morgondagens ledarskap – jämställt ledarskap

 

Det finns idag nästan 110 000 ledare, chefer i det finländska samhället. Av dessa ledare är ungefär en fjärdedel kvinnor. Kvinnliga ledare hittas främst inom skol- och universitetsvärlden men inom de finländska börsbolagen år 2006 var antalet kvinnliga styrelseledamöter 18%. Trenden pekar ändå i en uppmuntrande riktning. Mängden kvinnor i styrelserummen har ökat snabbt - bara för två år sedan var antalet kvinnor som innehade en styrelseplats i ett börsnoterat bolag så lågt som 8%. Inom den statliga och kommunala förvaltningen finns idag en stark lagstiftning om könskvotering. Vilket främst inom det kommunala har öppnat dörren för kvinnligt beslutsfattande.

Det har styrkts genom forskning att det fortfarande i de flesta familjer, är kvinnan som ansvarar för hushållet och familjens vardag som helhet. Inget ont i det, men med tanke på att hon också arbetar heltid och därtill har de flesta uppgifterna i hushållet, blir arbetsbördan ofta för stor. Samtidigt som det finns tendenser att samhället ställer allt större krav på kvinnan som yrkesmänniska och ledare.

Hur kan då samhället gå kvinnan till mötes i hennes strävan att klara såväl ledarskap och karriär som familj och hushåll? Att medvetet gå in för att göra det lättare för alla att utnyttja möjligheter till avdrag för köp av bl. a städtjänster och höja maximibeloppet som kan avdras är ett sätt att främja jämställdhet och kombinationen arbete-familj. Att uppmuntra organisationer inom tredje sektorn att skapa verksamhet som barnvakts- och avlastningshjälp, hemvård av sjuka barn, som kan erbjudas till subventionerat pris för familjer som det behöver, är också det en fråga om att främja förutsättningarna för kvinnor – o män – att kombinera karriär med ett kvalitativt familjeliv.

Och i förlängningen – om vi ställer högre krav på kvinnor i toppen, vilka krav ställs då på kvinnor som påbörjat klättringen på karriärstegen? Har samhället beredskap att stöda kvinnan i hennes utveckling som arbetstagare och ledare? Finns det någon som explicit satsar på kvinnan i karriären?

Att växa i yrkeslivet, ta sig an nya utmaningar och våga ta mera ansvar, kräver kunskap, insikt och mod. Att som kvinna, ta sig in i de världar som idag styrs av män, och där på lika villkor kunna häva sig och lyckas, kräver en verktygslåda skräddarsydd för kvinnan. Vad som behövs idag – och totalt saknas i det finländska för att inte tala om det finlandssvenska samhället – är en arena för kvinnor där ledarskapsfärdigheter erbjuds kombinerat med mentorskap. Detta skulle utgöra en god plattform för utveckling av kvinnans egenskaper som ledare och ett avstamp för att göra en karriär och lyckas i karriären.

Och sist men inte minst – vi vet också idag att kvinnans euro är värd 80 cent. Att främja jämställdhet är också att målmedvetet gå in för att ge lika lön för lika arbete oberoende av kön.

Christel Raunio, verksamhetsledare, Borgå